As We Get It (57,1%)

Veckans dram är en lite hemlig whisky från ön Islay. Det är Ian Macleod som ligger bakom denna i en serie av två olika whisky, där den ena är den vi provat och som alltså heter As We Get It – Islay Single Malt och den andra som är en Highland Single Malt. Det råder delade meningar vilka destillerier som ligger bakom innehållet i flaskorna. Islay varianten tror många är från Lagavulin eller Caol Ila, medan Higlandswhiskyn tror man är från antingen Macallan eller Glengoyne. Men självklart vet vi inte. (Läs mer på Ian Macleods sida)

As We Get it – kallas den för att Ian Macleod buteljerar denna NAS från Islay utan kylfiltrering, färgning och i fatstyrka – alltså precis som de får den från det hemliga destilleriet. Man buteljerar alltså direkt från fatet precis som man gjorde förr.

Doft
Kent: Oj, en riktigt tuff rökbomb! Den är så pass rökig att näsan nästan bedövas av första sniffen.

Beppe: Ja, verkligen rökig – Det är medicinal rök, aska och tobak som dundrar mot näsan. Detta är sannerligen ingen snäll whisky man har i glaset.

Kent: Jag upplever även läder och blöta ekstockar som tillsammans med röken bidrar till den tunga och grova doften.

Beppe: Lakrits med en stickig pepprighet består nästa anfall av. Men efter lite luftning och ett par droppar vatten så bereder äntligen mer fruktiga toner ut sig tillsammans med vanilj. Dock så finns röken kvar och lägger sig som ett tak över de andra dofterna.

Kent: Ja, efter en stund börjar jag kunna urskilja mer fruktiga toner såsom päron och citrus. Även en nyans av en blomsteräng på sommaren finns där behagligt under ytan. Jag hade önskat mig en aning snällare och subtilare rökdoft, så att även de mer finstämda dofterna fick en större plats, för de är riktigt trevliga.

Smak
Beppe: Jag upplever en mer metallisk röksmak än i doften tillsammans med lite violtoner. Peppar och läder blandat med vanilj.

Kent: Att det är en ung whisky på fatstyrka visar sig tydligt på den kraftiga stickiga och brännande känslan på tungspetsen. Dock är det en intressant whisky rent smakmässigt, för kola och vaniljtonerna får mer rum nu i smaken än i doften.

Beppe: Jag upplever också ungheten som stickande och den tydliga newmake karraktär i bakgrunden som rå och en aning obalanserad. Dock så är det ingenting som jag stör mig på för jag gillar att detta är en ung frisk bråkstake som bråkar med smaklökarna.

Kent: För mig blir den ett uns för hård och för tuff i smaken. Det positiva är att jag i smak har lite lättare att hitta mjukare smaker såsom färska örter (Rosmarin, Mynta) och något som påminner om Salvia eller Lakrits.

Beppe: Det finns även en viss sälta i bakgrunden som blandar sig med subtila citrustoner. Som väntat så har den här ungdomen en ganska kort eftersmak.

Betyg
Beppe: Detta är faktiskt en trevlig dram om man gillar bråkiga ungdomar från Islay. Det finns ju ett antal av dessa ”mystiska” whiskys från Islay där man inte vet vilket destilleri som ligger bakom. De flesta skulle jag tro är Caol Ila som faktiskt producerar mest sprit på ön. Den här tycker jag dock är bland de bättre jag provat. Visserligen ung, men i fatstyrka och utan kylfiltrering. Det gillar vi. Betyg 6.7 och klart ”Njutbar”

Kent: Nja, för mig blir det helt enkelt för rökigt, för hårt och för rått. Det jag gillar med den är att den helt enkelt är som den är, dvs direkt från fatet. Dessutom kan jag finna den en aning intressant när mina doft- och smaklökar lyckas filtrera bort den kraftiga röken, och jag helt plötsligt lyckas hitta gömda och underliggande intressanta dofter och smaker. Jag tycker inte att den är dålig, men jag får ingen AHA-upplevelse av den. Jag ger den 5.8 i betyg och klassar den som högt ”God”

Till Betygslistan, klicka här.