Vi fortsätter att gå igenom de fyra buteljeringarna i pilotserien från Box Whisky – The Early Days Collection. Om du missat vår intervju med Hasse Nilsson och Roger Melander som vi publicerade i måndags, så finns den här att läsa.
Idag är det dags för nummer två som fick namnet The Challenger och som var ett uttryck där destilleriet ville visa upp sin rökiga sprit tillsammans med Sherrylagrade influenser. När denna rökare släpptes på Systembolaget blev det mer eller mindre kaos och man sålde slut på de nästan 5500 flaskorna på 46 minuter och 3 sekunder. Den är lagrad på 74% ex bourbonfat och 26% på olorosofat och buteljerad på 48,2%. Mer info om detaljer finner du här.
Doft
Beppe: En lite mustigare doft än Pioneer. Man känner att det är lite sherryfat inblandat. En angenäm rökighet. Aska med ett uns läder och vanilj. Man kan ana lite torkade frukter i bakgrunden tillsammans med vad jag tror är lanendel och viol.
Kent: En frisk och rökig känsla, nästan mer åt fiskrökhållet där man kryddar elden med enris. Bakom röken finns söta godistoner, såsom sockrade geléhjärtan och dylikt. Känns en aning dämpad och isolerad som om dofterna inte får full frihet. Dock är torvröken trevlig tillsammans med sherrytonerna som inte går åt frukthållet utan snarare åt godishållet. Den typiska smörkola doften som man ofta känner från en ung whisky finns där tillsammans med honung och vanilj. Den doftar både sött och en aning syrligt samtidigt.
Smak
Beppe: Wow! Betydligt rökigare i smaken än i doften. Aska och rök i drivor. Svartpepparn bombarderar elakt tungan de första sekunderna. När det har lungnat ner sig så känns askan ligga kvar på tungan. En härlig vanilj och syltighet innfinner sig och den ligger kvar förvånansvärt länge.
Kent: Håller med dig om att röken tar betydligt större plats i smaken. Nästan så att man överraskas av dess kraft. Men den är samtidigt honungslen. Mindre söt än jag förväntade mig från doften, men visst finns det söta kryddiga inslag i form av något som påminner om spiskummin (?) och vaniljstång. Den varma kryddiga touchen är trevlig tillsammans med röken som inte klingar av utan håller ett jämnt tempo hela tiden. I Eftersmaken kommer den lakritston jag ofta upplever hos BOX buteljeringar fram och lämnar över till hubbabubba-toner inlindat i söt torvrök.
Betyg
Beppe: Ett steg i rätt riktning från Box. En redig rökare i smak. Jag har ju lite svårt för rökig whisky så jag föredrar faktiskt Pioneer då jag gillar den bråkigheten som inte döljs av röken. Betyg: 6.0
Kent: Hm, jag tycker att det är svårt att betygsätta The Challenger. Den är visserligen mer mogen än The Pioneer och mer utmanande (som självklart var meningen från Box), men samtidigt mer instängd och isolerad. Jag upplever det som att dofterna/smakerna inte får fullt spelrum på samma sätt. Hasse Nilsson sade i vår intervju så här om The Challenger: ”En rökig vinterwhisky. Lite äldre och lite mognare, men mer drickvänlig än sin föregångare tack vare den intensivare röksmaken”. Och visst har han en poäng, men jag tycker att The Pioneer med sina vidöppna dörrar, där de spretiga unga peppartonerna och frukttonerna hade fritt spelrum, var intressanta. Jag anser dock att Box i o m The Challenger har tagit ytterligare ett steg framåt och ger den 6.7 poäng.
För att komma till Betygslistan, klicka här.