Denna vecka har vi GlenDronach-tema, vilket innebär att vi förutom intervjun med destillerichef Alan Mc Connochie (länk) igår kommer att prova och recensera en buteljering under veckans dagar (tis-lör). De olika buteljeringarna vi fått förmånen att testa av Nigab (länkt) är: Peated, 8 åringen, 12 åringen, 18 åringen och slutligen 21 åringen. Tack Nigab för denna möjlighet!
Först ut bland buteljeringarna från GlenDronach som vi testar är deras senaste nykomling, Peated. Sina första levnadsår har GlenDronach Peated tillbringat på amerikanska bourbon hogsheads på cirka 230 liter för att därefter få en slutlagring på typiska GlenDronska sherryfat, både klassisk Oloroso och den sötare Pedro Ximenes. Resultatet är en mycket mångfacetterad whisky som förenar såväl rökighet som sherry och samtidigt lyfter fram destillerikaraktären på ett synnerligen välbalanserat sätt.
GlenDronach Peated är buteljerad på 46% och kostar 549 kr via Systembolaget och finns att beställa. I morgon kommer vi att publicera våra recensioner för GlenDronach 8 YO Hielan. Därefter kommer vi att recensera 12 åringen, 18 åringen och slutligen 21 åringen. Vill ni veta mer om just den whisky vi provar idag, rekommenderar vi att ni läser detta (klicka) som är information från Nigabs hemsida.
Doft
Beppe: Det doftar aska och rök. En söt rökighet. Inte medicinröken som man har på Islay. En mer söt rök. I bakgrunden finns sylt, vanilj, bär och blommor. Gissar på att denna är ungefär samma ålder som Hielan då det doftar samma ungdomlighet som den. De gräsiga och jordiga tonerna finns även i denna.
Kent: Gräs, mossa, ljung och en citrongräsig-rök. Det är som en bål av naturliga gräselement som är söt i sin konsistens. Russin och vaniljfudge, kola och Creme Brulee utgör basen doftmässigt. Röken påminner om en lätt mossig highland torv, snarare än den sötare och kraftfullare ö-stil som man hittar på Islay. Det är som att en rik maltton leker med den medelkraftiga röken och att båda kompletterar varandra tack vare det söta inslaget av sherryfatens fruktighet tillsammans med bourbonfatens kola-toner. Verkligen en trevlig whisky doftmässigt!
Smak
Beppe: Det tar ett tag att faktiskt vänja sig med en rökig Glendronach med det fungerar faktiskt. Det är en något oborstad yngling som röker. Röken tar inte överhand även om den helt klart är närvarande. Den lägger inte locket på andra dofter och smaker. Det är en söt rök som gifter sig ganska bra med blommorna, bären och fudgen som jag även tycker mig finna. Det är en lite småbråkig whisky som inte riktigt lärt sig hyfs ännu. En eldig pepprighet lägger sig på tungan. Eftersmaken är relativt kort och klingar av i en sötrök.
Kent: Söt rökig malt lägger sig som en hinna runt tungan med trevliga oljor. Den slår dig inte till marken, utan du kan i lugn och ro hålla det på tungan under en lång tid och njuta och utforska smakerna. Söt, rökig, läcker och det finns initialt en söt klibbig rökig BBQ av mossa tillsammans med citrongräs. Jag tycker inte den förändras speciellt mycket mellan doft och smak. Just trädgårdsnyanserna av blommor och gräs och trädgårdsfrukter finns tydligt även i smak. I eftersmaken blir det söta klibbiga karamelliserade frukter med en smörig nötighet. En viss kryddighet finns i eftersmaken tillsammans med röken. Röken förlänger eftersmaken som dock är något för kort.
Betyg
Beppe: En trevlig bekantskap var det här. Skulle vara kul att smaka en rökig Glendronach med några fler år på nacken där röken lungnat ner sig ännu mer och blandat sig ännu mer med de övriga smakerna. Betyg: 6.3
Kent: Den rika smak som GlenDronach har fungerar riktigt bra med lite torvrök. Jag misstänker att de kommer fortsätta utforska detta område. Deras systerdestilleri BenRiach har redan kommit långt när det gäller att införa torvrök till sina uttryck. Om man är en Islayrök-älskare så kan jag rekommendera att du även testar detta. Det är inte dumt. NAS visst, men i grunden finns en kvalitet från en otroligt bra råsprit och tillsammans med röken fungerar det riktigt bra. Jag ger den 6.4 poäng
För att komma till Betygslistan, klicka här.