Idag ska vi prova new make från Craigellachie. New make kallar man spriten som efter tre år på ekfat blir whisky. I bourbonlandet USA så kallas det ibland för white dog. Det är med andra ord den genomskinliga spriten som kommer direkt från pannan efter destillering. Att prova new make är mer spännande än gott då det är lite som att undersöka whiskyns DNA, har man inte redan innan förstått magin som händer under ekfatslagringen så gör man det nog då.
Doft:
En stor portion frukt. Jag vet inte varför men jag ser framför mig gröna frukter när jag sticker ner snoken i tulpanen, druvor och äpplen. En stickig maltsötma med lätt svavliga bakgrundstoner. Jag tycker mig även ana en exotisk fruktighet på hela kalaset som drar lite lätt mot ananas och persika. Över hela doftbilden vilar en försiktig diselaktig/motoroljig/svavlig skitighet. Det är rått och rivigt.
Smak:
Det bränner och kittlar dödsskönt. Skitigheten har i smak fått något större utrymme än i doften. När jag skriver skitigheten så menar jag det inte negativt. Det är Craigellichies själ och identitet och för mig något positivt. Frukten, både den gröna och de mer exotiska frukterna kommer fram efter en stund och ligger då kvar ganska länge och gosar med smaklökarna. Maltsötman ligger ganska konstant under hela smakupplevelsen.
Omdöme:
Otroligt kul att få chansen att prova Craigellachies new make. Att få möjligheten att få smaka ursprunget till denna i mitt tycke otroligt trevliga maltwhisky som länge bara var en ingrediens i många blends. Nu har den äntligen fått chansen att leva ett eget liv som single malt. Jag hade nog i ärlighetens namn väntat mig en ännu mer rivig new make, den är renare och finare än jag trott den skulle vara.
Provningsglas: Malt Taster från Dryckesglas.