Denna Caol Ila från Gordon & MacPhail kommer från 3 st first fill sherry butts. den destillerades 2005-02-21 och buteljerades 2017-01-31. 186 st flaskor letade sig till Sverige och Systembolaget. Priset ligger på 897 kr.
Doft
Beppe: En ettrig och kryddig dos rök med underliggande toner av citrus och tobak. Lätt smöriga dofter som är lätt oljiga. Barbecuesås och motorolja med en hint bränt krut. I bakgrunden finns ett knippe färska frukter som bara väntar på att plockas.
Kent: Trevlig doftbild där röken är tydlig men ändå inte överväldigande. Finns något i den rökiga tonen som för tankarna till rökt bacon. En sälta finns där också. Spår av tallskog. Kryddig doft med framförallt kanel och peppar. Efter luftning framträder en doft av möbelpolish och subtil doft av aprikos. Citrus är hela tiden närvarande, precis som det brukar med whisky destillerad hos Caol Ila. Dessutom finns den karaktäristiska tonen av läder, tobak och mörkt kaffe. Doftar riktigt bra.
Smak
Beppe: Startar kryddigt och eldigt. Röken sätter in med sina krut och barbecuetoner. Sälta från havet och tobak och läder med hintar av honung som inte riktigt orkar ända fram. Citrustoner och del frukter med päron och äpplen. Eftersmaken är kryddigt rökig med aska och med toner av läder, tobak och citrus.
Kent: Verkligen kryddigt och hett med en tjock och oljig munkänsla. Citrus och honung kryddat med kanel och ett uns chili. Sedan kliver tallrök och rökt bacon in på scenen. I sitt släptåg har den garvat läder och kraftig tobak. Subtil smak av friska äpplen och päron. Eftersmaken rullar fram med röken i första ledet, men omvandlas till aska och lämnar allt med en kryddig efterglöd. Riktigt bra!
Omdöme
Beppe: En riktigt trevlig Caol ila från Gordon & MacPhail. Förväntar mig inget annat heller då deras namn är en kvalitetsstämpel som heter duga. De släpper helt enkelt nästan aldrig något dåligt. Dock så blir jag lite fundersam att denna ska komma från first fill sherryfat. Någon influens från sherry tycker jag mig inte känna. Dock så är det en riktigt trevlig rökare från Islays största destilleri. David Tjeder sa något riktigt bra häromdagen. Bara för att ett destilleri kokar mycket till blends så betyder inte det att deras whisky är dålig eller tråkig. Tycker det stämmer rätt bra in på Caol ila. De kokar bra sprit och den är oftast riktigt bra.
Kent: Har sagt det förr, å säger det igen: Gordon & MacPhail vet vad de sysslar med. Denna Caol Ila är riktigt grym. Den är väl sammansatt och intressant från första sniffen. Smaken har den där blandningen mellan lätta fruktiga toner och mörka tjocka tonerna från läder och tobak. Röken är precis lagom och lyckas bära doft och smak på ett perfekt sätt. Sherrylagrad?! Jo, det står så på etiketten, men spåren efter sherryfatet är i princip osynliga. Dock upplevde jag en möbelpolish och aprikoston i doften som möjligen härrör från lagringen. Klass!
Provningsglas: Nosing Copita från Dryckesglas