Auld Rare 3-pack

Denna vecka har vi provat ett trepack whisky som Auld Rare har tagit fram. Det innehåller 10cl av vardera; Tormore 21YO (1990) på 62,4%; Glen Moray 24YO (1989) på 59,1% samt Bowmore 22YO (1989) på 51,7%.

Vi hade en intervju med Auld Rares grundare, Roger Svenningson (länk), tidigare i somras och vi bestämde oss för att testa deras specialutgåva av tre olika Single Cask buteljeringar. Våra reflektioner var lite blandade och vi överraskades både negativt och positivt.

Tormore. 1990. 21YO. 62,4%.

Doft
Beppe: En söt doft som påminner inte så lite om en bourbon. Blommor bereder ut sig i drivor tillsammans med vanilj. Parfym, örter och exotiska frukter. Gräs finns det också en touch av. Detta är för mig en något för söt och bourbonaktig doft för att vara en Single Malt.

Kent: Håller verkligen med om att doften starkt påminner om en bättre bourbon! Det är mycket parfym och örter. Lavendel och bergamott med sina citrustoner är framträdande. Men där finns även banan och exotiska frukter som jag upplever som de mer trevliga dofterna.

Smak
Beppe: Skulle någon ha bett mig blindprova den här så skulle jag nog ha gissat på en bourbon. Söt, blommor och vanilj i drivor. Parfym, banan, chocklad. Den smakar som den doftar.

Kent: Här upplever jag vanilj och ektoner som jag inte uppfattade i doften, men samtidigt så är det så mycket bourbontoner så att jag har svårt att kliva bakom alla blommor, örter och parfym.

Betyg
Beppe: En förvånansvärt tråkig whisky där eftersmaken försvinner snabbt. Detta var lite av en besvikelse måste jag säga. Betyg 6.5.

Kent: Jag vet inte vad jag ska tycka om detta. Visst finns där trevliga dofter och smaker, men samtidigt var det absolut inte vad jag förväntade mig. Det blev nästan chockartat hur mycket bourbontoner som finns i denna whisky. Måste nog hålla med dig Beppe om att det är stor risk att jag hade gissat på en bourbon vid en blindprovning. Självklart är det inte en dålig whisky, men ändå inte i den högre skalan. Jag klassar den strax under Maker 46 (som faktiskt är en bourbon) och ger den 6.3 i betyg.

Glen Moray. 1989. 24YO. 59,1%.

Doft
Beppe: Även denna är söt. Blommor och lite lim. Överjästa äpplen och viol. Parfymig. Denna påminner också om en bourbon. Jag har ingenting emot en bra bourbon men blir lite överraskad när en Single Malt doftar så mycket som en bourbon som både denna och Tormore faktiskt gör. Örter, vanilj och blommor i drivor.

Kent: Glen Moray tycker jag är sötare än Tormore. Kontaktlimskänslan du pratar om upplever också jag, men det är inte en nackdel, utan den snarare fördjupar doften. Det gör att den starka bourbonkänslan balanseras på ett bättre sätt. Jag tycker faktiskt att denna är trevligare att dofta på. Trots det måste jag påpeka att det är oerhört mycket bourbontoner även här. Kraftiga dofter av Parfym och Örter.

Smak
Beppe: Vanilj och gräs. En stickig svartpeppar. Blomsteräng med sommarblommor och örter. Lite identitetslös whisky och ärligt talat lite tråkig. Lite längre eftersmak än Tormoren men dock kortare än förväntat.

Kent: Smakmässigt tycker jag att den är oerhört nära Tormore. Det är samma grundtoner där parfymen och örterna tar överhanden. Det är samma citruskänsla pga av lavendel och bergamott. Får faktiskt samma smakförnimmelse som jag får av snuskryddan Bergamott. Båda dessa whiskys skulle kunna komma från samma destilleri och nästan samma fat…

Betyg
Beppe: Tyvärr når inte heller denna whisky de högre höjderna. Dessutom ligger den oerhört nära Tormore och för mig blir det alldeles för likt bourbon-whiskey. Den är inte dålig på något vis, bara för nära bourbon och jag hittar inte den där aha-känslan från en bättre Single Malt. Betyg 6.6 poäng

Kent: Egentligen är Glen Moray inte mycket bättre än Tormore, men jag tycker att den har en aning mer djup – framförallt i doften. Det gör att den får en liten aning bättre betyg och hamnar på 6.4 poäng

Bowmore. 1989. 22YO. 51,7%.

Doft
Beppe: En härlig tillbakadragen Islay-rökighet. En precis lagom rökighet som släpper fram andra dofter och inte lägger locket på som jag tycker yngre Islay whiskies har en tendens att göra. Blött läder, lakrits och kaffe. Ett par droppar vatten öppnar upp en härlig äng av blommor och man kan ana en tendens av ljus sirap i bakgrunden. Detta är klass.

Kent: Vilken befrielse! Nu börjar vi prata om klasswhisky! Här finns så mycket underbara dofter som är så otroligt balanserade att man inte kan annat än le. Härliga lädertoner och doft av rivna limeskal. Övermogen banan som är så där underbart söt i doften att man bara längtar att få smaka. En sälta finns där också tillsammans med kaffebönor. Dessutom är allt inlindat i en subtil rök som finns där som en försiktig nyans runt alltihop. Mycket trevlig doftpalett!

Smak
Beppe: Tjära insvept i en vaniljig blommighet. Aska och läder. Detta är en riktig höjdare i Islay-rök segmentet. Avgaser, garage och olja. Ett par droppar vatten ger bara mer av allt.

Kent: Lädertonerna är även här framträdande. Jag får en förnimmelse av lädersäten i en raggarbil och skinnknuttar med sina läderbyxor och läderjackor. Det är en komplex smakbild som gömmer blommor bakom alla råa lädertoner. Dessutom kliver frukter i form av granatäpple och hjortron försiktigt fram en kort stund innan röken och tjäran avslutar allt och leder dig tillbaka till den skinnrock som du haft på dig vid en lägerbrasa en regnig kväll. Riktigt trevlig och god!

Betyg
Beppe: Detta gillas skarpt av mig som vanligtvis inte har Bowmore som någon favorit. En lång eftersmak som kittlar härligt i gommen. Betyget blir 7.7

Kent: Vilken överraskning detta var! Här sitter man först med två Single Malt som var en liten besvikelse, då de saknade djupet och den förväntade doft och smakpalett som jag ställt mig in på. Sen kliver Bowmore in och välter omkull dig. Jag tycker att detta är ett mästerverk i både doft och smak och kliver långt upp på min lista över recenserade whiskies. Här pratar vi kraft och tyngd. Vi pratar om Lägereld, Skinnknuttar och Raggarbil. Vi pratar om Fiske och Natur. Och allt förgyllt av blommor, frukt och kärlek. Jag ger Bowmore 8.1 poäng

Sammanfattning
Beppe: Jag är nog lite besviken på detta trepack. Två av tre flaskor levererade inte vad jag väntat mig. Priset är även det ganska så högt för gemene man. Dock så ska Auld Rare ha all heder för att ge ut sådana här flerpack med små buteljer av äldre whisky. Förpackningen och buteljerna håller dessutom hög klass.

Kent: Håller med dig om varje ord. Måste dock återigen hylla den tredje flaskan innehållande Bowmore som verkligen balanserade upp hela paketet själv. Detta paket finns att beställa på Systembolaget och kostar 621 kr. Men jag hade nog satsat på Auld Rares andra 3-pack som innehåller samma Bowmore men som dessutom innehåller en 33-årig Bunnahabhain Sherry Butt och en 19-årig Caol Ila Bourbon Barrel (kostar 698 kr).

För att komma till Betygslistan, klicka här.