Ingvar Rönde – Mannen bakom Malt Whisky Yearbook

En av Sveriges stora personligheter när det gäller ämnet whisky, Ingvar Rönde, tog sig tid att svara på några frågor från WhiskyTower. Ingvar Rönde är mest känd som skaparen av Malt Whisky Yearbook. Den ultimata boken som borde finnas i bokhyllan hos alla whiskyintresserade. 2016 års utgåva finns nu att köpa och vi ville så klart lära känna mannen bakom. Läs om hur han först kom i kontakt med whisky, vad Ingvar tycker om det faktum att fler destillerier börjar ta bort åldersangivelse på sina whiskies samt vilka de vackraste destillerierna i Skottland är.

Hej Ingvar, kan du presentera dig för våra läsare.
Sedan 2005 är jag redaktör och författare av Malt Whisky Yearbook som utkommer med en ny version varje år. Dessutom har jag sedan 2014 publicerat två whiskyböcker på svenska – ”Whisky – 105 noga utvalda sorter”

Vad var det som fick dig intresserad av whisky?
Jag drack min första whisky när jag var runt 20 och förmodligen var det Johnnie Walker Red Label. Den gav inget större avtryck men några år senare, 1980, gjorde jag och en kompis en resa till Skottland. Vi hyrde bil i Inverness och körde runt i The Highlands. Ett litet antal destillerier hade redan då öppnat besökscenter och vi var på Glenfiddich, Glenlivet, Glenfarclas och Strathisla. De besöken (med ett antal provsmakningar) öppnade en helt ny värld för mig.

Vad betyder whisky för dig?
För mig är det väldigt mycket en social grej. Att prova eller bara sitta och njuta tillsammans med likasinnade gör upplevelsen komplett. Men jag är inte heller främmande för att själv ta en dram när man sitter med en bra bok till exempel.

Har du något ”halleluja”-moment när det gäller whisky som du kan avslöja?
De mest minnesvärda ögonblicken är när man provar något direkt från ett fat i ett lagerhus. Gärna tillsammans med den som gjort whiskyn. Det slår allt annat. Eller de tillfällen när man njutit en medhavd whisky i naturen, nära destilleriet – gärna på Islay eller i Speyside.  En mer komplett whiskyupplevelse än så går inte att få.

Berätta om Malt Whisky Yearbook och vad det var som fick dig att starta den 2005?
I takt med att mitt whiskyintresse växte, sökte jag naturligtvis mer och mer information. Det fanns gott om whiskyböcker på marknaden men de flesta blev ”omoderna” ganska snabbt med mängder av inaktuell information. Visst kunde man sitta och surfa runt på nätet men det var tidsödande och inte alltid korrekt information som man hittade. Det fanns årsböcker om i stort sett alla ämnen men ingen om maltwhisky. Eftersom jag jobbat med trycksaker i många år kändes det rätt naturligt att jag skulle fylla den luckan på marknaden.

Kan du även berätta lite vad/hur du förändrar den årligen?
Boken består egentligen av tre delar. Första delen är artiklar skrivna exklusivt för årsboken av några av världens främsta whiskyförfattare. Givetvis är det nya artiklar varje år och jag delar ut uppdragen så att ämnena ska vara varierande – produktionsteknik, marknad, trender, historia och så vidare. Den andra delen, som också är den mest omfattande, är en presentation av världens maltwhiskydestillerier. Tonvikten ligger på Skottland eftersom det intresserar flest läsare plus att utbudet är enormt. Japan får ett eget kapitel medan destillerier från resten av världen samlas i en egen del. Denna information (plus bilderna) uppdateras varje år och ungefär 70 % av det innehållet förnyas årligen. Den sista delen är en sammanfattning av whiskyåret som gått samt blickar in i framtiden. Här finns också ett kapitel om oberoende buteljerare, en förteckning med whiskybutiker runt om i världen samt mängder av statistik och tabeller för de som gillar sådant. Varje år är jag i kontakt med cirka 1,000 människor för att få fram nytt och uppdaterat material till boken.

Sverige har ju ett flertal destillerier av maltwhisky idag. Hur tycker du de Svenska destillerierna står sig internationellt? Och tror du att det finns en marknad för dem alla?
De flesta svenska whiskies som har lanserats är 3-5 år gamla. Det är egentligen bara Mackmyra som har hunnit prestera något äldre. Om man jämför med lika gamla buteljeringar från Skottland står sig svensk whisky utmärkt. Det är väldigt välgjorda grejor med mycket karaktär. Däremot är jag tveksam om det finns en plats för alla. Några har ju dessutom redan fått problem. Svårigheten är när man ska lämna hemmamarknaden för att erövra världen (och det är något de måste göra för att bli spelare att räkna med). Om inte förr upptäcker man hur stor konkurrensen är och inte minst hur mycket pengar det kostar att göra en fullskalig exportsatsning. Mackmyra har upplevt hur tufft det var och nu står BOX på tur med sin internationella lansering av Early Days Collection. Jag håller tummarna.

Upplever du att whiskyintresset i Sverige håller på att förändras och att fler kvinnor börjar bejaka livets dryck eller är och förblir whisky en ”mansdryck”?
Whisky är definitivt inte en mansdryck längre! Det ser man inte minst på mässorna där mängden kvinnliga besökare ökat ordentligt. Det som också är spännande är att många kvinnor hittar in i whiskydjungeln via rökig whisky! Vad jag fortfarande tycker är mer mansdominerat är sidoaktiviteterna kring whisky. Att organisera sig i en klubb, gå på provningar, åka på whiskyresor eller att köpa på sig whiskyböcker och plugga destillerier och annat. Detta är fortfarande grabbarnas värld till stor del.

Kan vi skönja en ny era på whiskymarknaden där fler upptäcker en mer ”världslig” whisky som inte måste komma från Skottland?
Visst börjar fler och fler upptäcka whisky från andra delar än Skottland. Det gäller inte minst (förutom vår egen svenska whisky) Japan, Indien, Taiwan och Tasmanien. Men att kalla det en era tycker jag är att gå för långt. Jag hör inte till dem som höjer ett varningens finger gentemot skottarna och säger att nu får de se upp – world whisky börjar ta över. Det tror jag inte alls på, av flera anledningar. Dels finns det fler än 100 maltdestillerier att välja bland som tillsammans med independent bottlers pumpar ut tusentals nya sorter varje år. Det innebär att skotsk whisky dominerar världsmarknaden volymmässigt. Det kvittar hur bra whisky du gör – om du inte har volymer så kommer du aldrig att starta en era. Dessutom är den, sedan generationer, samlade kunskapen hos whiskytillverkare och inte minst blenders i Skottland en garanti för en fortsatt dominans under många år framöver.

Vad är din syn på Single Malt kontra Blended whisky?
Båda två är utmärkta representanter för världens godaste spritdryck. Jag dricker gärna blended whisky, antingen ”neat” eller blandad med något. Har alltid en flaska JW Black Label hemma för höst- och vinterkvällar och Cutty Sark på sommaren för att blanda med t ex ginger ale och is. Det som är tråkigt är att utbudet av bra blends inte är så stort men en hel del spännande nyheter har dykt upp de senaste åren från independent bottlers som Compass Box, Wemyss och Duncan Taylor. Jag hoppas att fler maltnördar vågar gå utanför sin komfortzon för att ge dessa en chans.

Har du någon åsikt om de ”stora” whiskykännarna i världen såsom Jim Murray och tidigare Michael Jackson?
Michael Jacksons betydelse för maltwhiskyintresset kan man inte överskatta. Med sin Malt Whisky Companion, som kom ut första gången 1988, var han en starkt bidragande orsak till att jag sitter och skriver dessa rader nu och att så stora delar av världen idag älskar skotsk whisky. Jim Murray är en rätt kul typ som kan en hel del och älskar att reta gallfeber på övriga i whiskyvärlden. Däremot har han inte påverkat min egen utveckling när det gäller whisky.

Läste att du besökt alla destillerier i Skottland och vissa mer än en gång. Vilka är de fem vackraste destillerierna i Skottland enligt dig?
Det där med att jag besökt alla maltdestillerier i Skottland stämde en gång i tiden men i takt med att nya växer fram så hinner jag inte alltid komma ikapp. De som saknas på min lista idag är Ardnamurchan, Abhainn Dearg, Harris, Glasgow och Eden Mill. När det gäller de vackraste så är jag svag för the Kildalton Three (Ardbeg, Lagavulin och Laphroaig), inte minst för att de ligger så förbaskat vackert. Det samma gäller Glenlivet. Lilla Speyside älskar jag för sin genuina charm och litenhet och Tormore för att det med sin helt egna arkitektur skiljer sig från alla andra. Ett av de häftigaste destillerierna är förresten Dalmunach som invigdes 2015 på Imperials gamla plats. Otroligt vackert är det och dessutom harmonierar det väldigt väl med omgivningen.

Många har starka åsikter om att fler destillerier börjar ta bort åldersangivelse på sina whiskies. Vad är din åsikt i denna fråga?
OK, det här är minerad mark men det har jag i och för sig inget emot att träda in på. Däremot ska jag försöka vara kortfattad. Både bland whisky med ålder på etiketten och så kallad NAS finns såväl bra som dålig whisky. Hög ålder är ingen garanti för en bra whisky. Däremot är det mer sällan jag hittar komplexitet i en ung whisky. Med det sagt så handlar det alltså om hur whiskyn smakar. Genom åren har vi vant oss vid att åldern ger oss en vink om hur mycket man bör lägga ut på en viss buteljering. En 12-åring får kosta max 500, en 21-åring max tusen och så vidare. Utan ålder på etiketten får vi problem i vår bedömning om vi ska köpa whiskyn eller inte. Å andra sidan kan vi behöva komma bort från åldersfixeringen när det gäller kvalitet. Så mycket annat avgör hur bra whiskyn är; själva destilleringsprocessen, valet av fat, hur skicklig blendern är, hur den har lagrats och mycket mer. Väldigt lite av detta (om ens något) står på en etikett så vi väljer att stirra oss blinda på åldern. Att NAS whisky kommit så starkt på senare år beror naturligtvis till stor del på att de skotska destillerierna har ont om gammal whisky i lagerhusen. Den situationen kommer att vara ett tag till så oavsett vad vi tycker om NAS så får vi nog acceptera att den finns (och kommer att öka) ett bra tag framöver.

Om du fick hålla en whiskyprovning för Richard Paterson, Frank McHardy och John McDougall. Vad skulle du bjuda på?
Jag skulle i alla fall hålla mig ifrån Dalmore, Springbank och annat som de kan utan och innan. Förmodligen hade jag startat med några fräcka whiskydrinkar som jag för säkerhets skull tänkte be Ryan Chetiywardana fixa till. Han är en av världens bästa ”mixologists”. Efter den uppvärmningen hade jag förmodligen dukat fram ett rejält gottebord med svensk whisky. Det skulle nog hålla oss sysselsatta ett tag.

Slutligen, skulle du kunna bjuda på några whiskyråd till våra läsare?
Ett enda – lyssna inte för mycket på experter som berättar för dig vad och hur du ska dricka whisky. Lita på dig själv och dina smaklökar, experimentera och framförallt – njut och ha kul!

Vi tackar Ingvar för att han tog sig tid och för hans mycket intressanta svar!

För att läsa någon av våra tidigare intervjuer med whiskypersonligheter, klicka här.