Ailsa Bay – Den okända jätten

Destilleriet Ailsa Bay grundades 2007 av William Grant & sons. Destilleriet är toppmordernt och flexibelt. I skrivandets stund så kokar man 5 olika stilar av destillat. Ett lättare i Speyside stil, typ Balvenie. Ett lite kraftigare destillat, typ Oban. Slutligen kokar man tre rökiga destillat. Det kraftigaste av de rökiga är det som nyligen lanserats som Ailsa Bay.

Destillerichefen Chris Burges visar oss runt och berättar om detta flexibla destilleri som är stort och avancerat. Pannorna hos Ailsa Bay är 16 st till antalet och är kopior av Balvenies. De styrs av en person per skift i ett kontrollrum som påminner om ett kontrollrum i en massafabrik. Pannorna är i rullning dygnet runt hela året. Samma sak gäller de 24 jäskaren som man kan styra in i minsta detalj. Jästiden för Ailsa bay ligger på mellan 60-70 timmar. Efter jäsning så har de ett bryggeriöl på ca 11 % som efter ca 5 timmars destillering i lågvinspannan kommer ut som 24-26 procentigt lågvin. Andra destillering tar ca 7,5 timmar. Flexibilitet och noggrannhet är ledordet här. Rökspriten som nu lanserats som Ailsa Bay, kokar man bara två veckor per år. Det kan tyckas lite, men då ska man ha i åtanke att den totala kapaciteten hos Ailsa Bay är på imponerande 12 miljoner liter per år.

Själva destilleriet ligger i staden Girvan i lågländerna. I samma stad och faktiskt på samma plats har William Grant & Sons sitt stora graindestilleri. Det är verkligen ett gigantiskt industrikomplex där inte mindre än 66 lagerhus finns. Det är verkligen stort och inte förvånande det största destilleriet i Skottland när det gäller kapacitet.

När vi besöker ett av lagerhusen så ser jag fat från flera olika Skotska destillerier. Ett Highland Park från 72. Ett Strathisla från 60-talet. Det första fyllda fatet från Girvan. Man skulle gärna vilja smaka på flera av dem. Jag påpekar för Peter Gordon (Director of William Grant & Sons) att man nog skulle kunna ha en trevlig kväll här om man blev inlåst. Han svarar mig att de skulle man nog men att det skulle bli kortvarigt. Att just Peter Gordon som numera leder William Grant & Sons är med oss under hela besöket är ovanligt får jag förklarat för mig. Han deltar ytterst sällan i pressbesök. Det som gör detta besök speciellt för honom är att det handlar just om Ailsa Bay som är lite av hans bebis. Det var hans farbror Charles Grant Gordon som byggde graindestilleriet Girvan 1964. Peter Gordon är i direkt nedstigande led släkt med William Grant som 1886 grundade Glenfiddich.

Efter rundvandringen väntade en provning av alla beståndsdelarna som ingår i Ailsa Bay single malt. En ”deconstruction tasting” som Master blender Brian Kinsman uttrycker det.

Framför mig har jag 6 st glas där nummer 1 till 4 är huvudingrediensen i Ailsa Bay. Alla är fatprover på 58-60% abv och har en rökighet på 21ppm. I glas 5 och 6 så vill Brian demonstrera hur stor skillnad det är på Houdsonfaten som de använder till en slags omvänd finish. Destillatet startar sin resa i de små faten som ger stor kontakt med eken för att sedan flyttas över i refill bourbonfat. Detta för att snabbare ta åt sig sötheten och karaktären i dessa små fat. På en fråga om hur länge de ligger på houdsonfaten så svarar Brian att det är omöjligt att ge ett generellt svar på då varje fat är unikt och just babybourbonfaten är i olika storlekar. Det gäller att prova dem kontinuerligt säger Brian.

Nr 1. Refill American oak.
Ung och söt. Röken saknar den medicinala karaktären som man har på Islay. En ganska kraftig smak av newmake. Inte på ett oangenämt sätt dock. De kan koka bra sprit här.

Nr 2. First fill Bourbon.
Ung och vaniljig doft. Röken smyger sig på. En oljigare munkänsla än glas 1 och även mer ek-karaktär. Newmake-smaken är nästan borta.

Nr 3. Har börjat sin tid i Houdson Baby Bourbonfat för att sedan övergå i refill bourbonfat.
Söt pepprig vanilj. En klart mer beskedlig rökkaraktär. Röken vaknar upp vid vattning och skänker mer karaktär åt whiskyn.

Nr 4. Virgin American Oak.
Peppar och ek i drivor. Kraftig munkänsla. En söt vaniljig honung. Tål vatten bra och öppnar då upp sig mer.

Nr 5. Houdson baby bourbon light.
Smöriga frukter. Röken är kraftigt nertonad i snoken. Finns dock kvar i smaken. Resultatet blir en skir smörig rök.

Nr 6. Houdson baby bourbon kraftig.
En pepprig sötsliskig doft med spår av rök. Fet ekig smak med mycket smör. Den rök som är kvar i doft och smak är sötsliskig.

Brian Kinsman berättar att han och Peter Gordon har haft som mål att skapa en ny typ av rökwhisky där de medicinala tonerna inte finns med. De vill ha en sötare karaktär på röken där man slipper de mer medicinala tonerna. Därav användandet av den omvända finishen av Houdson babybourbonfat i små stolekar. I glas ett hade vi refill bourbon. Den finns där för att skänka destillerikaraktär. Glas två, First fill bourbon för vanilj och munkänsla. Glas tre med den omvända finishen för sötman. Slutligen lite av virgin oak för ekkarraktären. Det är denna mix som nu lanserats som Ailsa Bay. På frågan om denna nya låglandsmalt alltid kommer att vara rökig så svarar Brian att han tror det men man vet ju aldrig.

Som slutkläm så kan jag berätta att första batchen av Ailsa bay som vi fick 468 st flaskor av till Sverige och vilka redan är slutsålda har ett feltryck på flaskhalsen. Där finns koordinaterna till Destilleriet, men tyvärr så har man skrivit fel koordinater. Det kommer man att ha rättat till på kommande batcher. Tänk på det ni som inte druckit upp dem.

Till sist: vi kommer att recensera denna whisky på fredag här på bloggen!

/Anders “Beppe” Bergström