Vi fick en intressant intervju med Anders Gjörling, som är känd som en av de stora whiskypersonligheterna i Sverige. Det är en intressant intervju där Anders berättar om hur hans whiskyintresse väcktes och hur han via sitt musikintresse först kom i kontakt med Single Malt whisky.
Hej Anders, kan du presentera dig för våra läsare?
Jag jobbar sen tjugo år tillbaka som whiskykonsult med utbildningar, provningar och skriver om whisky i olika publikationer. Jag har även en egen blogg som heter Whisky Galore. Jag bor i Hässelby i Stockholm med min fru Susanne och har tre vuxna barn och fem barnbarn.
När och hur väcktes ditt intresse för whisky?
Jag var som ung trumslagare 1967 med och bildade Sveriges första säckpipeband ”The Thistle Pipe Band” och i bandet drack vi maltwhisky (på den tiden fanns det bara Glenfiddich Pure Malt) eftersom vi introducerats till detta av ett par av bandets medlemmar som var invandrade skottar.
Så småningom fick jag upp ögonen för den skotska och irländska musiken och tillsammans med några vänner bildade vi 1974 gruppen ”The Corbies” där vi sjöng mycket om whisky. Det blev många resor till Skottland och jag besökte mitt första destilleri 1971 och tog med mig nya flaskor hem från varje resa. Detta ledde till att jag 1989 blev tillfrågad om jag ville hålla en whiskyprovning och den ledde i sin tur till fler. På den tiden var vi fyra personer i Sverige som höll whiskprovningar och när jag 1997 fick möjligheten att börja jobba med whisky på heltid, så tog jag självklart chansen.
Berätta om din bok Maltwhisky – 28 smakrika upplevelser
Jag har självklart under åren samlat på mig en större samling av whiskyböcker men noterat att de flesta böcker diskuterar antingen tekniska eller sensoriska frågor. Det som jag tyckte saknades var en bok som behandlade whisky ur en empatisk vinkel. Om man tar ett exempel så brukar många människor ha minnen som gäller en speciell dryck de fått vid ett speciellt tillfälle, exempelvis Ouzo vid första resan till Grekland som sen visar sig vara en helt annan sak vid köksbordet hemma.
I min bok så berättar jag en mängd historier ifrån mina turnéer, provningar och resor och hur jag vid dessa tillfällen fått en speciell bindning till en viss whisky. Det blev tjugoåtta upplevelser men det hade nog kunnat bli betydligt fler. Min förhoppning är att boken skall få läsarna att tänka till att whisky är mer än bara dofter och smaker och att egenskaper som glädje, upplevelser och kärlek, också kan påverka ens inställning till olika whiskies.
Vilket är ditt stoltaste whiskyögonblick?
Den frågan är nästan som den jag alltid får – nämligen vilken är din favoritwhisky? Jag har väldigt svårt att utnämna en whisky till min favorit eftersom olika saker känns mer eller mindre rätt vid olika tillfällen.
Att bli utnämnd till ”Keeper of the Quaich” var ett stolt ögonblick och likaså när jag vann tävlingen ”Whisky Expert of the Year” förra året. Andra ögonblick var när jag första gången stod med en butelj whisky där jag varit med och valt ut fatet eller när Dr Bill Lumsden valde ut mig till den internationella referensgruppen som skulle bedöma om Glenmorangie Signet skulle lanseras eller inte.
Jag vill dock framhålla att varje gång man hållit en whiskyprovning och får en varm applåd från deltagarna är ett stolt ögonblick.
Berätta om bandet Dreams of Drams?
Som jag nämnde inledningsvis så var min väg in i whiskyn just ifrån musiksidan och under många år spelade vi i The Corbies i alla sammanhang och på stora scener som Borgholms Slottsruin, Dalhalla och Skansen, samt utomlands. Fem skivor blev det också innan gruppen slutligen lades ner 2005.
Då hade min son André tagit över och tillsammans med några av de yngre medlemmarna i The Corbies, hade de gruppen Pure Malt som fortfarande är aktiv. När André hastigt avled 2011 så insåg jag att musiken var en viktig del för mig och att jag behövde den helt enkelt. Jag hade ju hela tiden haft kontakt med mina gamla spelkamrater, så tillsammans med Mårten och Bolennart bildade jag gruppen Dreams of Drams, där vi beslutade att en av våra verksamheter skulle vara att kombinera whiskyprovning med skotsk och irländsk musik.
Vilken sorts whisky passar till vilken musik, enligt dig?
Återigen hamnar vi i frågesatsen om att lägga in saker i fack… Om man ser historiskt på whiskykonsumtion så har den alltid haft en viktig roll vid bröllop, begravningar och fester. Just det sistnämnda kallas på gaeliska för ”Ceilidh” (uttalas Kay-lee). Ordet betyder ungefär glädjefylld sammankomst och under en typisk Ceilidh, spelar och sjunger man, dansar och dricker whisky.
En del människor kanske njuter mer av en rökig whisky till en långsam ballad medan andra gärna tar en sherrylagrad whisky till samma låt. Det viktiga är att man sätter njutningen i centrum – inte analysen. I ett sådan här sammanhang dricker man whisky i första hand för att det är gott. Kan man sen förhöja upplevelsen genom att berätta något spännande och intressant om whiskyn och ha en koppling till titeln eller texten så är det självklart något som förhöjer njutningen.
Jag har ju genom åren fått många frågor varför jag som svensk (även om jag har förfäder från Skottland som kom till Sverige på 1700-talet) alltid uppträder i kilt? Svaret på detta är helt enkelt att jag kopplar en visuell upplevelse till det övriga.
Hur tycker du Svensk whisky står sig internationellt?
Tittar vi på alla nya destillerier som kommer runt om i världen så delar de alla ett litet problem och det är att de är alla unga medan de gärna jämförs med skotska destillerier som haft över hundra år på sig att hitta sin form och dessutom har lager av äldre whisky.
Man kan tala hur mycket som helst i whiskybranschen om att NAS whisky är mycket bättre idag – Ja, självklart, men det beror på vad man jämför med.
Svensk whisky är ung och de som startade tidigt och som borde kunnat ha whisky som skulle kunnat jämföras med lite äldre whisky, har på något sätt inte nått fram. Ibland känns det lite som Fia med Knuff där man åker tillbaka och får börja på ruta ett igen. De destillerier som kommit de senare åren verkar ha lärt sig en läxa av detta och allt vad jag ser idag ser mycket lovande ut. Återkom gärna runt 2025 så skall jag gärna jämföra svensk whisky med skotsk på ett mer rättvisande sätt – då tror jag skottarna kan få en match!
Vi på whiskytower tycker att gravad lax passar utmärkt till en riktig Islay-rökare. Har du några roliga tips på bra mat och whiskykombinationer?
Det finns riktiga experter på att kombinera whisky och mat som min kollega Janne Groth till exempel. Min specialitet är som sagt whisky och musik men varför inte gravad lax till rökig whisky. Själv kanske jag skulle välja grönmögel ost till rökig whisky och ha lax (kallrökt) till någon kryddig whisky som Talisker.
Om du skulle sätta ihop en provning med 4 whisky och dina gäster var Roger Melander, Pär Caldenby, Henric Molin och Angela D’Orazio – vad skulle då finnas i glasen och varför?
Ha, ha – under förutsättning att de skulle vilja komma så skulle jag sätta fram något riktigt gammalt kanske en Brora till Roger (han var alltid först på den när vi hade Special Releases i Diageos monter). Till Pär skulle jag kanske ta något romfatslagrat, Glenfiddich 21 yo, den som tidigare kallades Havana Reserve. Henric är ju intresserad av speciella destillationer så det kanske skulle vara kul att höra hans åsikt om Glen Grant 170 år jubileumswhisky. Angela beskriver ju sig själv som en galen kock, så till henne skulle jag sätta fram Arran Devils Punchbowl, som ju är en produkt av att de släppt loss sin destillerichef fritt i magasinen.
Kan du ge oss 3 tips på bra och prisvärda whiskys? Gärna sådana som går att få tag på via Systembolaget.
Ordet prisvärt är något jag inte gärna tar i munnen eftersom folks uppfattning om vad saker får kosta skiljer sig så enormt. Tre bra whiskies av olika karaktär kan jag dock rekommendera.
När det gäller Islay whisky så rekommenderar jag Ardbeg Uigedail där rökigheten och sötman kombinerar perfekt.
Sherryfatslagrad Highland/Speyside (beroende lite på hur man sätter gränsen) där rekommenderar jag Glendronach Allardyce 18 yo (inte minst för den roliga historien om kapten James Allardyce).
Slutligen en whisky som är lite svårare att få tag på men som fortfarande står i en klass för sig själv – Dailuaine 16 yo i Flora & Fauna serien (går nog att få tag på i Whisky Exchange) om ni provar den kommer ni att förstå varför jag rekommenderar den.
Om några av våra läsare funderar på att göra en whiskyresa för första gången, vad tycker du att de inte får missa? (platser, destillerier m.m)
Utan tvekan Speyside! Där uppe finns nästan hälften av alla destillerier och Whisky Trail är utmärkt dokumenterad. Prova stora destillerier med väl utbyggda besökscenter som Glenlivet och Glenfiddich, mer boka gärna in VIP turen på Aberlour. Om ni kan ta gärna en tur till Balvenie där de visar både golvmältning och tunnbinderi.
Vad har du på gång den närmaste tiden?
Nu är det lugnt med julfirande med familjen och en liten resa i mellandagarna. Vi håller också på och dels planerar spelsäsongen för Dreams of Drams samt har en del planer på att släppa en skiva under nästa år.
Om man vill engagera dig i en provning via något lokalt whiskysällskap, hur går man då till väga?
Det finns flera olika sätt jag finns på Facebook både privat och med en Dreams of Drams sida. Sen har jag en hemsida www.whiskyworld.se och även Dreams of Drams har en egen www.dreamsofdrams.se man kan självklart maila mig direkt anders.gjorling@ceol.se.
Har du något whiskyråd till våra läsare?
Prova olika saker, besök mässor gå med i en klubb om ni inte redan är det. Läs böcker och lyssna på vad andra whiskyintresserade känner till. Framför allt – analysera inte sönder whiskyn utan njut av den!
Till sist: Är det något du vill tillägga?
Slainthe Math (Good health på gaeliska)
Avslutningsvis tackar vi Anders Gjörling för en trevlig och rolig intervju!
1 tanke på “Anders Gjörling – Trumslagaren som blev whiskyexpert”