Den 9 juni klockan 10.00 är en anteckning som Sveriges alla Ardbegfrälsta förmodligen sedan länge plitat ner i sina kalendrar. Då släpps nämligen Ardbeg Kelpie på Systembolaget. Denna gång har Dr Bill Lumsden använt Ardbeg som lagrats på nyek som vuxit vid Svarta havets kust och ex-bourbonfat för att blanda ihop Kelpie. Priset för denna Ardbeg kommer att landa på 999kr och den är icke kylfiltrerad. Den är buteljerad på fina 46 % ABV. Hurvida den är färgad med e-150 nämner inte pressreleasen någonting om. Så då tar vi och provar vad Dr Bill har blandat ihop denna gång.
Doft
Beppe: En stickig och ganska så kryddig rök med en klart närvarande sälta och tjära. Härliga friska citrustoner kan anas i bakgrunden och det finns också andra frukter med i doftpaletten. Jag tycker mig känna drag av mint i röken som skänker det hela en fräschör. Läder och lakrits finns med på ett hörn men det som återkommer hela tiden är en ettrig stickig kryddighet som retar snoken.
Kent: Den karaktäristiska mullrande och söta röken finns självklart även i denna utgåva. Ardbegs säregna rök kan nog inte förväxlas med någon annan whisky. Den maritima doften av hav, tång och salt finns underbart med och lägger grunden som de övriga dofterna kan luta sig mot. En tämligen fruktig och mjuk ton finns bakom sältan och röken. Där florerar citrus, banan, äpple och faktiskt subtil doft av passionsfrukt (?!). Även lite ruffare och utmanande dofter av kaffe, lakrits och läder får plats, och de dofterna passar väldigt väl med den sötrökiga tjäran. En whisky som växer varefter den får luftas, och doftmässigt njuter jag av den.
Smak
Beppe: De kryddor som retade min snok i doften attackerar nu min tunga och smaklökar. En salt kraftig rök med toner av tång och sjögräs fyller munnen tillsammans med en ettrig pepprighet och torr aska. Det tar ett tag för övriga (eventuella) smaker att ens få en chans att visa sig. Efter ett tag kommer lätta drag av citrus, gräs, kola och vanilj. Ganska färskt läder och salmiak kikar försiktigt fram för att kolla om kusten är klar. Eftersmaken är torr och kryddig med drag av lakrits, ek och espresso. Kryddorna sticker lite retsamt under hela eftersmaken. Detta är en whisky för den som vill ha en whisky där uttrycken är stora och helt enkelt skippar finliret.
Kent: Håller med Beppe om att det är en kraftig och kryddig mun. Både nymalen svartpeppar och vitpeppar slår an första tonen. Nästan som att den vill säga ”Se mig, här är jag” och i dess fotspår följer en fet sötrökig ton. Tillsammans slår de till med full kraft och att lämna några fångar – ja, det är det inte tal om! När tungan misshandlats färdigt kommer först en lite bitter och grinig ton. Därefter kommer äntligen en mjukare ton, fylld av nyklippt gräs och vaniljglas med ljus kola slingrad över sig. Allt toppat med citronzest och apelsinzest. På något underligt sätt hinner dessa smaker endast knappt in på scenen innan ett mullrande tåg av kaffe, läder och salt lakrits skrämmer iväg dem. Återigen kommer den peppriga tonen fram i eftersmaken och tillsammans med den sötrökiga tjäran skriker den återigen ”Se mig, här är jag”
Omdöme
Beppe: Jag är lite kluven till dessa nas-whisky som Ardbeg släpper varje år. Visst är det habil whisky, men det är alltid med någon slags gimmick och någon fantastisk historia. Förra året var det “The darkest Ardbeg ever”, vilket det inte var. Detta år är det havets djup med någon vattendemon som tydligen ska leva utanför Islay. Jag blir i ärlighetens namn lite trött på att det ska handla mer om sagor än om whiskyn som Ardbeg kokar. Detta fenomen gäller i lika hög grad ett visst destilleri på Orkney. Kelpie är en nasare från Ardbeg som är ruff och kryddig, jag skulle nog kunna säga mycket kryddig. Den är verkligen kraftig och in your face. Första sippen dödar det mesta smaker du eventuellt hade i munnen innan och man får verkligen vänta för att något annat än kryddor och tjärrök ska visa sig. Många gillar rökwhisky här i Sverige och i synnerhet Ardbeg. Ni kommer säkert inte att bli besviken på Kelpie heller. Själv så föredrar jag den tjugoettåriga som Ardbeg släppte förra året. Där visade de att de sannerligen kan koka bra whisky. Kelpie är lite mer blahablaha enligt mig och priset, det är på tok för högt. För er som nu vill maila mig hatbrev för att jag talade illa om Ardbeg kan nå mig på beppe@whiskytower.se
Kent: Nu ska ni inte lyssna på Sur-Beppe! Här har vi en potent brötrökare som likt en jättevåg slår in över land med full kraft. Jag älskar dessa experiment som Dr Lumsden sysslar med och där han utmanar standardwhiskyn. Visst är det mycket gimmick över hela kalaset rörande Ardbeg, men som whisky är detta inte helt fel. Jag älskar när jag blir slagen i ansiktet (förstå mig rätt) och måste tänka efter vad som nyss hände. När det gäller Kult-statusen över märket Ardbeg är det mycket fjanteri över hela konceptet, vilket jag håller med om. Jag hänvisar till vad Mr Jim McEwan sade i vår intervju med honom (du hittar intevjun här): Do Not believe a fraction of the marketing junk on the packaging, its mostly BS about legends of ghosts, bagpipers, whirlpools, magical waters, cats, the color comes from the specially selected casks chosen by the light of a full moon.
Provningsglas: Malt Taster från Dryckesglas