Highland Queen är en blend med gamla anor som nu tack vare de trevliga människorna på Clydesdale åter är tillgänglig i Sverige. Redan 1893 så blandade Roderick Macdonald ihop vad som skulle kallas Highland Queen, som han döpte efter Drottning Maria Stewart. Redan 1929 finns Queen Mary listad i aktiebolaget Stockholmssystemets lilla katalog.
Highland Queen finns tillgänglig hos samtliga systembolag och kostar 229kr.
Doft:
Beppe: Lätt, söt och fruktig doft. Ljus fudgekola och halm. Lätta drag av honung och citrus. Hintar av gräs och sommarblommor blandas med söta päron och kolatoner. En frisk och lätt snok som säkert tilltalar många.
Kent: Smörig känsla med en touch av blöt ek. Drar nästan mot färsk grädde och riven ost. Försiktig doft av nyskalad apelsin. Där finns även spår av mossa i en granskog. Viss blommig karaktär. Allt är subtilt och det är väl tillrättalagda dofter. Inget spretar och inget sticker iväg.
Smak:
Beppe: Den är lätt och smygande. Inga stora gester. Honung, fudgekola och vanilj varvas med lätt gräsiga toner och en behaglig fruktighet där päron med hintar av citrus och äpple ingår. Det hela är väl balanserat och lär inte skrämma bort någon.
Kent: Viss spritig ton med spår av mandelmassa (något jag ofta tycker mig känna i blends och grainwhisky). Tämligen snäll och försiktig whisky utan större gester. Tycker mig uppleva en subtil rökighet och citrus tillsammans med vanilj. Eftersmaken är inte jättelång men där kliver i a f en mjuk kryddighet fram som drar åt peppar. Finns även en mycket subtil smak av mentol i finishen.
Omdöme:
Beppe: Det gäller att ha klart för sig att detta är en blend med ett lågt pris och den konkurrerar med de stora bjässarna med namn som Walker, Grant och Famous på Systemets hyllor. Highland Queen står sig mycket bra i konkurrens med dessa och lär inte göra någon med smak för en trevlig lätt blend besviken. Jag kan tänka mig att Highland Queen också gör sig bra i en Highball eller en Old Fashioned. Den står sig bra som vardagswhisky och du behöver inte alls skämmas om du bjuder svärfar på en dram Highland Queen i sommar.
Kent: En snäll, subtil och oförarglig blended whisky. En skadad whiskynörd (som jag) som söker efter upplevelser fyller den ingen funktion, utan det blir en aning ointressant. Men det är en whisky man kan (och bör) dricka utan att försöka analysera. Perfekt för en skål vid en familjemiddag.
Provningsglas: Portglas Islay från Dryckesglas.
Trodde nog aldrig att man skulle få läsa om något liknande här…….
Tänkte du en billig blend då eller? Vi skriver ytterst sällan om blends men det har hänt tidigare och kommer säkert hända igen. Personligen ser jag blends i detta prissegment mer som en ingrediens i en drink vilket jag också föreslår i omdömet.
Jag kan trösta dig Jan med att berätta att det kommer två recensioner denna vecka och de är båda single malts. Nästa vecka kommer det fyra recensioner och de är alla single casks. Tre single malts och en single grain.
Den här spånken var kanske den värsta jag druckit i hela mitt liv, och då har jag ändå petat i mig både det ena och det andra. Över det hela låg en matta av finkel, vittnande om att producenten inte har en blekaste aning om vad han sysslar med; en känsla som förstärks av att övriga toner i första hand leder tankarna till tung industri och död.