Sagan som blev sann – Skottland 2015

Vad vore väl en dag på slottet? Eller åtminstone på ängarna runt det? Skottland är fullt av episka slott och stora ängar där får och kor betar i fullständig harmoni med naturen. På något drömskt sätt blickar dessa storslagna slott ut över vidderna och det är som om man är mitt i en saga. En saga som ibland blir sann och som för oss whisky-romantiker inte kan bli mer perfekt.

Söndag 27 september

Med kärlek till Skottland, naturen och till livets dryck – kliver så fem kompisar, med något drömmande i blicken, ombord på SAS flight SK2541 tidigt en söndagmorgon. Med ett stort leende på läpparna tittar vi på varandra – nu ska vi äntligen få besöka Wonderland – som Alice en gång besökte.

3 timmar senare står vi där i Edinburgh med en bilnyckel i händerna och en Opel Zafira framför oss. Jag som lovat att vara chaufför under resan, gör det första misstaget direkt, och kliver in på fel sida av bilen – ingen ratt och inga pedaler – med blossande kinder byter jag sida… Vi ger oss iväg på de slingrande vägarna i whiskyns hemland och det tar ett tag att vänja sig vid att köra på vänster sida av vägen. Men ganska snabbt börjar hjärnan ställa om sig, och till slut sitter vi där och njuter av det vackra vädret och drömmer om vad vi ska vara med om.

Vårt första delmål är Auchentoshan strax utanför Glasgow. Med tomma magar som knorrar (inte ätit sen frukost på Arlanda) inser vi att vi inte hinner få i oss någon mat innan vi skall vara med på en tur som heter Tantallizing Tasting som endast genomförs klockan 14. I destilleriets bar samlas vi och får smaka fyra helt underbara whiskies. Humöret stiger och alla glömmer bort hungern och jublar istället över dofter och smaker. Det vi hade i glasen var; American Oak, Three Wood, Virgin Oak samt en Distillery Cask Fine Wine från 2006. En perfekt början på resan, där alla blev överraskade av den höga kvaliteten hos både destilleriet och whiskyn.

Vi lämnar sedan människobyn (läs Glasgow) och åker rakt söderut mot färjeläget vid Adrossan. I det lilla samhället ser vi plötsligt en trevlig pub utefter vägen och svänger in för en efterlängtad måltid och en öl. Självklart blir det Guinness i glasen hos alla utom chauffören! Vi anländer färjeläget i god tid till färjan som skall ta oss över fjorden Firth Of Clyde till den underbara ön Arran, där vi övernattar på ett litet B&B.

Måndag 28 september

Utvilade och med gott humör kliver vi så upp till ytterligare en solig, varm och helt underbar dag. Vi tar bilen norrut, runt öns östra sida utefter ko och fårstigar, för inte kan väl skottarna mena att det är vägar?! Vår bil tog långa sträckor upp hela vägbanan, trots att det tydligen var tvåfiligt… När vi fick möte… Ojojoj!

Arran är en underbart vacker ö med en fantastisk natur. Det är den klart största ön i Firth Of Clyde och har drygt 5.000 invånare. En rolig anekdot med Arran är att slottet Brodick Castle är förebilden till slottet i Hergés seriealbum Den Svarta Ön, med Tintin. Det är en otroligt kuperad ö med höga berg och djupa dalar, därför brukar ön också liknas vid ett Skottland i miniatyr med sitt både högland och lågland.

Dagens första stopp är destilleriet Arran, på norra delen av ön med samma namn. Ett tämligen nytt destilleri som grundades 1993 och som nu börjar göra sig ett namn inom whiskyindustrin. Här deltar vi i deras Copper Tour, som förutom destilleritur även erbjöd avsmakning av 4 olika whisky, varav en som vi fick välja själva från deras bar (10 YO, 12 YO Cask Strength samt 14 YO + en av eget önskemål). Just denna dag släppte dessutom destilleriet den första utgåvan utav tre i sin nya populära Smugglers’ serie. Självklart införskaffade vi några exemplar!

Efter besöket hos Arran fick vi skynda oss för att hinna med färjan, inte långt från destilleriet, som trafikerar sträckan mellan Lochranza och Claonaig på Kintyre-halvön. Det är en mycket liten färja som endast har plats för 16 bilar. Som tur är denna dag, så är vi endast 8 bilar som skall över. Denna vindstilla och soliga dag är det en mäktig känsla att se den magnifika ön Arran försvinna bakom oss och snart kunna skönja fastlandet på andra sidan. Självklart har vi återigen i vår iver glömt att äta lunch och hungern börjar återigen göra sig påmind när vi kör av färjan. Då det endast skall ta ca 50-60 minuter ned till Campbeltown beslutar vi oss för att vänta med lunchen.

När vi äntligen fått GPS:en att förstå att vi faktiskt lämnat människobyn och begett oss in i Mowgli’s djungel, har den hunnit leda in oss på helt fel väg. Visserligen går den till Campbeltown, men INGA normala människor åker på den! Vi får vara med om en hissnande resa på 4,5 mil, där vi får sitta med hjärtat i halsgropen vid varje möte med alla dårar i Skottland (ja, de tror de är Stig Blomqvist). Men det är också en helt underbar resa genom ett böljande landskap som är kantat av kustens öppenhet på ena sidan och med dramatiska kullar på den andra, där får i mängder njuter i den varma höstsolen utefter bergsluttningarna. Enligt damen i GPS:en skall de 4,5 milen ta 53 minuter – men det tar närmare 2 timmar…

Slutligen når vi så dagens slutmål; Campbeltown! Vi letar oss fram till vårt boende de kommande två nätterna, och döm av vår förvåning när det endast ligger 30 meter från Springbank destilleriet!

På kvällen passade vi på att besöka Glen Scotia destilleriet och dess visit center. Här fick vi förmånen att prova fyra mycket trevliga whisky (Double Cask, 15 YO, Victoriana samt Single Cask Peated) och även deras new make, som var överraskande bra.

Tisdag 29 september

Då var dagen här! Dagen då vi skulle få träffa självaste Oden. Han som är kung i sitt Valhall. Frank McHardy! Denne legend som har över 50 år inom whiskyindustrin. Förutom att varit med och byggt upp otaliga destillerier är han idag Mr Campbeltown. Vi möter upp honom hos Cadenhead och vi faller direkt för hans charm och kunnande. Under 4 timmar visar han oss runt i staden, och som den whiskyguru han är har han tillgång till alla destillerier. Han berättar stadens historia och låter oss komma in på alla tre destillerierna i Campbeltown; Glen Scotia, Glengyle och Springbank. En helt fantastisk resa i tid och rum!

Frank berättade att det i början av 1900-talet fanns hela 34 destillerier i Campbeltown (mellan 1880 och 1920). Ett bevis på den stora exportvaran som whiskyn var för på den tiden, finns att hitta på många husväggar och murar som byggts av den barlast som skeppen kom in med när de skulle hämta whisky. Man använde helt enkelt stenen (barlasten) för byggandet av hus och murar.

Idag är Frank McHardy pensionerad, men jobbar som konsult åt två nya destillerier, bland annat en på Irland. Han berättar även att nuvarande ägaren till Springbank inte har några barn, så när denne går bort så går ägandet över till en stiftelse som ska ta hänsyn till lokalbefolkningen i alla kommande beslut. Just detta att Springbank värnar om lokalbefolkningen och staden var tydligt då man engagerar hela bygden i sin whiskytillverkning. Det var också anledningen till att Springbank gav Frank McHardy uppdraget att grunda Glengyle destilleriet, för att det krävdes minst 3 destillerier för att Campbeltown skulle förbli en whiskyregion. Alla beslut som Springbank tar verkar vara beslut som grundar sig på vad som är bäst för regionen, staden och lokalbefolkningen. Hedervärt!

Höjdpunkten är när vi får tillbringa 45 minuter i ett av Springbanks lagerhus. Här öppnar Frank fyra olika fat (Springbank dest 1994, Hazelburn dest 1997, Kilkerran Portvinsfat dest 2004 samt Longrow Sherryfat dest 2002) och vi är som en familj där vi står och njuter av livet dryck. Den stunden där i lagerhus nr 3 hos Springbank är kanske resans höjdpunkt. Den whisky vi dricker är så fantastisk att tiden stannar till. En euforisk känsla infinner sig hos oss alla och Frank är verkligen i sitt esse, där han blandar skämt med undervisande kunskap. Turen avslutas med en stor uppdukad lunchbuffé i The Official Board Room, där vi tillsammans njuter av härlig mat och en underbar Springbank 18 YO.

Det är fem lyriska vänner som lämnar Cadenhead efter att införskaffat en hel del whisky i deras otroliga butik. Vi kände oss allihop som männen som hittade det utlovade landet. Där och då var vi i himmelriket. Solen sken på oss och vi var så fulla av upplevelser att vi bara skakade på huvudet och tittade på varandra.

Onsdag 30 september

Denna dag hade vi lämnat lite öppen. Det enda vi visste var att vi skulle ta oss tillbaka till Edinburgh. Så efter frukost packar vi bilen och lämnar Campbeltown bakom oss. Eftersom vädret är helt fantastiskt, utan varken regn eller blåst, väljer vi att köra genom Loch Lomond Nationalpark. Det blir en bilresa som verkligen tog andan av oss då naturen var helt magnifik. Solen gassade över hav, sjöar och berg. Och ju längre in i nationalparken vi kom desto mer dramatiskt blev landskapet. Framför oss börjar höga berg och djupa dalar breda ut sig. Det är som att vi färdas genom Hobbitarnas hemland Fylke. Man kunde nästan se Frodo, Sam, Merry och Pippin framför sig. Ord kan inte beskriva detta underbara landskap!

Under bilresan beslutar vi oss dessutom för att göra ett stopp vid Glengoyne destilleriet. Ett modernt och välansat destilleri där man verkligen satsar på turismen. Vi valde att genomföra en provning av fyra av destilleriets whisky. I glasen hade vi destilleriets 12, 15 och 18-åring samt en Single Cask. Efter destilleribesöket åkte vi sedan den sista biten in mot Edinburgh och vårt nattlogi på ett litet B&B. Vi avslutade dagen med en gemensam middag på en trevlig restaurang/pub, där vi satt och reflekterade över det vi varit med om. Det blev mycket skratt den kvällen, men även ett visst mått av melankoli infann sig. Detta var ju sista kvällen i Sagolandet…

Torsdag 1 oktober

Så var dagen här när vi skulle lämna det förlovade landet. Självklart hann vi med en shoppingtur på taxfree vid Edinburgh flygplats, innan vi klev på SAS Flight SK2542 med avgångstid kl 13:15. Till och med nu när vi skulle lämna Skottland var himmelen helt molnfri. Inte en droppe regn hade fallit under de fem dagarna. Det var som att gudarna ville visa himmelriket från dess bästa sida.

Så var då vår sagoresa till ända. Vi fem som var med på resan har så mycket minnen och upplevelser att sortera och njuta av – att det kommer ta långt tid att smälta. Den eufori vi upplevde dessa fem dagar är något som vi kommer att bära med oss för alltid. Förhoppningen är att när vi öppnar flaskorna som vi tappade upp direkt ur Springbankfatet hos Cadenhead, så ska vi kunna förflytta oss tillbaka till de där underbara dagarna i det utlovade landet. Kanske kan vi då i fantasin åter få träffa Hobbitarna i Fylke, Oden i Valhall eller Mowgli i de djupaste skogarna. Hur det än blir med det – så har vi lovat varandra att vi ska återvända om något år. Inte till exakt samma platser och destillerier, utan till andra sagovärldar. Sagoplatser där nya mäktiga slott tronar över de stora ängarna och där andra himmelska drycker finns att avnjutas!