Whiskyn som kokas hos Filliers saluförs under namnet Goldlys. Om ni undrar varför så finner ni svaret i vår intervju med master distiller Pedro Saez del burgo och den hittar ni HÄR. I dag provar vi Goldlys family reserve som är deras standardutgåva och ej har någon åldersangivelse. Vi provar också Goldlys Manzanilla 14YO som är en whisky som fått en finish på Manzanillafat. Tyvärr så finns inte Goldlys tillgänglig på Systembolaget ännu. Dock så är det inte omöjligt att finna den på hyllan hos någon bar eller krog som har ett brett utbud av whisky.
Doft:
Beppe: Väldigt lätt i doften, detta känns som en ganska ung grain. Honung och vanilj finns närvarande men det är ganska subtilt. Fudgekola kommer fram efter en stund. En lätt fruktighet och drag av halm finns där.
Kent: Fruktig doftbild med en dominerande ton av citrus. Vanilj och mandel i bakgrunden. Viss försiktig ton av smörkola och spår av gräs. Den unga åldern skiner igenom och det är ingen tvekan doftmässigt att det är en whisky som nyligen fyllt myndighetsåldern 3 år.
Smak:
Beppe: Lätt och luftig. Inte gammal alls. Karaktären från råspriten skiner igenom då eken inte fått gjort färdigt sitt jobb. Dock så är det en ganska trevlig ton på newmaken så det stör mig inte så mycket. Fruktig och blommig ton med vissa drag av rosor. Vanilj och kola dansar ganska långt i bakgrunden. Äppelkart och halm finns där. Lite väl ung kanske. Ett par år till på ett refillfat skulle inte skada alls.
Kent: Tydliga toner av Grainwhisky där vanilj och mandel möts i en söt kombination. Faktiskt ganska ”spritig” i sin karaktär. Det är en fruktig grundton med mycket citrus precis som doften förespådde. Vaniljtonen aningen mer framträdande i smaken och även smörkolan finns där. Den spritiga råspriten får ganska mycket utrymme, men den är faktiskt inte skrämmande, utan snarare intressant.
Omdöme:
Beppe: Lite väl ung för min smak. Dock så visar den på ett bra sätt vilken trevlig newmake som man kokar på Filliers. Som jag tidigare skrivit så tycker jag att grainwhisky kan vara väl så trevlig som malt bara man ger den rätt förutsättningar för en bra mognad. Denna grainwhisky skulle jag tro att man kan göra lite trevliga longdrinks utav. Ett highballglas, ett par rediga isbitar, 6 cl Goldlys Family Reserve, toppa med ginger ale så är drinken klar. Bjuder du så kommer jag direkt!
Kent: En ung och vital grainwhisky som var rolig att prova. Dock håller den kanske inte den högsta klassen i jämförelse med många av de andra whiskies vi provat på Whiskytower, så klart. Kan ändå tycka att det är modigt att ge ut en så ung whisky som är så pass naken. Dessutom kan man inte klaga på råspriten som i denna får full frihet, då den håller tämligen bra klass. Jag är som många vet ingen grainfantast, absolut inte lika fascinerad som Beppe är, därför var det kul att prova något så pass naket. Men det är inte riktigt min ”cup of thé”.
Doft:
Beppe: Nu börjar det hända grejer! Eken har här fått göra sitt jobb. Frukt och vaniljsås med tydliga kolatoner. Finishen i manzanillafatet är trevligt avvägt och man låter inte den ta över föreställningen. Estrar från eken spökar härligt i bakgrunden och hotar att hoppa fram lite sådär småläskigt. Mycket trevlig snok må jag säga.
Kent: Återigen möts jag av den för mig karaktäristiska vanilj/mandel tonen som jag förknippar med grainwhisky. Det är sött och det är inbjudande. Finns spår av både färska och torkade frukter. Skulle vilja säga att alla dofter jag upplevde i den förra whiskyn även finns här, men mer av allt. Som en plusmeny ungefär. Det som gör denna lite mer intressant är tonerna av exotiska frukter som skapar en mer intressant doftbild.
Smak:
Beppe: Initialt ett sting av kryddor från eken. Vaniljen och honungen kommer snabbt till undsättning och späder ut kryddigheten. Influenserna från Manzanillan finns tydligt närvarande och på ett bra sätt. Den tillför smaker men tar inte över, det är elegant och subtilt. Frukten finns kvar men har nu fått sällskap av kaffe och choklad vilket skänker det hela ett större djup.
Kent: Betydligt kryddigare i sin karaktär. En mer nyanserad smakbild och samtidigt mer intressant. Slutlagringen på Manzillafat ger den en exotisk underton. Faran är att man tar en söt grundsmak och tillsätter exotisk sötma från vinfaten. I detta fall lyckas man precis klara sig och det blir trevligt och njutbart. Sötade frukter på en vaniljbädd med krossad mandel över – serverad ute på en nyklippt gräsmatta.
Omdöme:
Beppe: En mycket trevlig grainwhisky som bjuder på härliga estrar från eken men samtidigt har en egen identitet från destillatet. Inslagen från finishen på Manzanillafat fungerar ypperligt. Klart rolig och trevlig. Jag hoppas att vi får se Goldlys på Systembolagets hyllor framöver, för att koka trevlig grain, de kan de på Filliers.
Kent: Måste säga att detta är en betydligt trevligare grainwhisky som även en tråkmåns som jag kan uppskatta. Dock skall man vara medveten om att det fortfarande är en söt grainwhisky vi pratar om. Den speciella graintonen finns där hela tiden. Att mixa grainwhisky med slutlagring på olika vinfat kan vara en succé, men ibland blir den kombination för söt för mig. Dock fungerar det i denna.
Provningsglas: Malt taster från Dryckesglas.