Vi avslutar denna temavecka med destilleriet Filliers och deras grainwhisky Goldlys med två buteljeringar som fått en finish i Olorosofat respektive PX-fat. Veckan inleddes med en intervju med Pedro Saez del Burgo som är master distiller hos Filliers. Läs gärna den så får ni reda på mer om detta spännande destilleri. Tyvärr så finns inte Goldlys ännu på Systembolagets hyllor, men som vi skrev igår så jobbas det på att det ska bli ändring på det.
Doft:
Kent: Även i denna Goldlys upplever jag mycket vanilj och smörkola. Marsipaninslaget är påtagligt från grainspriten. Samtidigt finns det mer mustiga dofter av fikonmarmelad som faktiskt fungerar bra. Med luftning framträder en del torkade frukter i form av russin och plommon. Honung och sirap ringlat över allt, vilket ger en söt doftbild
Beppe: Sött och kryddigt. Eken mullrar i bakgrunden. Tydliga citrustoner som blandat sig med honung och vanilj. Färska aprikoser blandat med kolafudge och en del russin och kaffelatte. Doftar klart trevligt och lovande.
Smak:
Kent: Det som slagit mig med alla olika Goldlys vi provat denna vecka är att smaken faktiskt är oerhört nära doften. Det doften utlovar finns ofta i smaken, vilket är en styrka. Även i denna slås jag inledningsvis av marsipan och söt sirap. Sherrysötman finns tydligt där och de mustiga smakerna som drar åt marmelad. Viss ekig känsla, främst i form av ek-sötma. Sött och smörigt överlag.
Beppe: Startar med en attack av kryddor. Främst svartpeppar och ek. Efter kommer sötma i form av honung, vanilj och en mustig mörk sirap. Kolafudge och smör blandar sig med försiktiga toner av russin och fikon. Kaffelatte och relativt ljus choklad håller sig i bakgrunden men är klart närvarande. I eftersmaken kommer eken fram igen och sätter sitt avtryck. Eftersmaken startar sött men efter ekens avtryck så slutar den torrsliskigt.
Omdöme:
Kent: Jag är en Oloroso-älskare, framförallt när det gäller single malt lagring. Här får inte sherryinslaget skina i sin egen prakt, då det i grunden är en så pass söt whisky. Det blir lite rörigt bland alla söta inslag. Dock tillhör denna Goldlys-variant en av de bättre jag provat under veckan. Sött visserligen, men ändå behagligt sött.
Beppe: Denna Goldlys med en Olorosofinish fungerar bra tycker jag. Närvaron av sherryfatet är noga avvägt och man låter inte inslagen av denna finish ta över föreställningen, vilken den kunna gjort ganska så lätt tror jag. Destillatet får skina själv i all sin prakt och lättas upp en smula med sherrytatets influenser och bourbonfatet står för grundstommen. Klart trevlig.
Doft:
Kent: Denna Sherrylagring upplever jag faktiskt som ”torrare” och det är riktigt befriande bland alla söta inslag. Samtidigt får sherryinslaget en tydligare plats. Russin, plommon och fikon får mer plats. Självklart finns den för Goldlys så tydliga marsipanen där, men den ”bråkar” inte lika mycket med sherrytonerna.
Beppe: Här var det en mer murrig och en stängd ton. Känns som att px-fatet satt ett relativt stort avtryck i denna whisky. Efter en stunds luftning så öppnar den upp sig mer och vanilj och honung kommer fram. Russin, aprikoser och svagt kaffe med mandel finns där inne och har nu hittat fram till snoken. Klart trevlig när den väl öppnat dörren.
Smak:
Kent: Här upplever jag mer fruktiga smaker och även spår av vindruvor (mestadels de röda varianterna). En aningen torrare smakbild och även eken upplever jag som torrare. Alla smakerna är mer ”isärdragna” om uttrycket tillåts. Gräs och halm, tillsammans med blommiga toner gör smakupplevelsen mer behaglig. Visst finns marsipanen, söt sirap och söt honung där, men på ett mer balanserat sätt. Färsk frukt och spår av citrus och apelsinskal.
Beppe: Lite rolig då jag förväntat mig mer inslag från px-fatet med tanke på doften, så var ju inte fallet alls. Visst finns sherryinfluenserna där men är inte överväldigande alls. Startar ekigt och kryddigt. Chilli, peppar och ek attackerar tungan elakt. Honung och vanilj kommer till undsättning och svalkar innan nästa attack kommer. Eken är tydlig i denna whisky, nästan på gränsen till för kraftig skulle jag vilja säga, men bara nästan. Russin mörk choklad, torkade aprikoser och mörkrostat kaffe dansar omkring i munnen och släcker den ena ekattacken efter den andra. Eftersmaken är snustorr och söt. Eken ligger kvar länge och med sig har den nästan en ton av mandel och russin. I like it!
Omdöme:
Kent: I mitt tycke kanske den mest tilltalande av de sex sorter vi provat denna vecka. En grainwhisky där dofter och smaker är mer balanserade gentemot varandra. Allt smälter inte ihop i en stor sötma, utan även vissa torrare inslag. Trevligt att avsluta med denna.
Beppe: Otroligt kul att vi avslutar denna temavecka om Goldlys med denna ekbomb som jag verkligen gillade skarpt. Jag kan tänka mig att många skulle anse att den är lätt överekad men den faller verkligen mig i smaken. Eken mullrar på och stretar emot sötman från px-fatet och den redan söta grainwhiskyn på ett för mig mycket trevligt sätt. En klart god och trevlig whisky.
Provningsglas: Portoglas från Dryckesglas.